Favorit i repris: Roffe, min vägvisare i livet.

Underbara Barbra

Beyonce är grym men Barbra äger!

När du var liten lekte du vid Mälarens vattenbryn, precis som jag, och du minns doften av torr tallbacke som sviktar och sticks under barfotabarn, och gamla järnvägssyllar när de blir varma i solen. Redan innan vi möttes hade vi så mycket gemensamt, och så mycket som skilde oss åt. Du jumpade isflak i farleden vid Ulvsundabron i Johannesfred om vintern när jag pimplade på isen utanför Runskär. Båda drack vi Festis i tetrapack och åt solbullar med kardemumma på sommartflykten. Du älskade Kullamannen och jag blev härligt skrämd av Kråkguldet. Du växte upp och lärde dig förstå livet i en storstad. Såg utslagna människor, först äldre än dig själv, sedan jämnåriga falla offer i livets Livets Hårda Skola. Jag kunde inte se skillnad mellan en heroinist på Sergels torg och en utschasad själ och levde ett skyddat liv i en mellansvensk småstad. Att träffa dig var som att likt en magnet dras mot norr och stanna upp där, för evigt skälvande. Inget blev sig likt efter den dagen. Hos dig fann jag en outtröttlig källa till klokheter, inspiration, urkraft och kärlek. Du är och förblir min vägvisare i livet. Min lots genom natten. I de fighter som jag gått genom åren har du tränat, matchat, sekonderat och gett mig styrka att orka en "tolvronders" om det skulle behövas. I mina studier, mitt arbete, mina projekt, våghalsiga påhitt och idéer har du alltid stått mig bi. Och de gånger när du kommit till mig med kaffe och smörgås när jag sitter nedgrävd i böcker eller framför en dator är otaliga. Jag har undrat över vad jag gjort för att förtjäna dig Roffe - vid min sida - i ett liv tillsammans. Jag tackar Gud och Svenne Norgren på 47:an på Beckis som förde oss samman. Mina bästa år? 1986, 1987, 1988, -89, -90… 2010...